Skådespelerskan Charlotte Bøving har under en rad workshops på Kulturhus Syd guidat 200 elever från lokala skolor genom en framtidsworkshop, där barnen på kreativa sätt gav sina synpunkter på Kulturhuvudstaden 2032. Charlotte är styrelseledamot i Elsinore 2032. I detta blogginlägg skriver hon om resultaten av projektet, som stöds av Nordea Fonden.
I februari 2023 tog jag tillsammans med 200 barn steget in i framtidens kulturgemenskaper. Tio workshops med fjärde- och femteklassare i Helsingörs kommun, där barnen under två intensiva timmar skapade en fysisk modell av sin drömstad.
Programmet var en fantasiresa, en teckningsbrainstorm och skapandet av en framtidsstad. Barnen arbetade koncentrerat, endast avbrutet av en kort danspaus följd av mellanmål och saft.
Foton: Janne Franck, volontär
Till att börja med skulle barnen sitta i en halvcirkel på en stor matta. Alla hade ryggstöd så att de kunde slappna av i kroppen medan jag guidade dem genom en inre resa.
De flesta barnen hängde med direkt, men det fanns också barn för vilka det var en stor utmaning att sitta stilla med slutna ögon. Det fanns också ett par barn som slappnade av så mycket att de somnade. Jag lät dem sova i övertygelsen att det var just det de behövde mest. Samt i vissheten om att de skulle delta med större energi när de vaknade, vilket stämde.
En lärare noterade i detta sammanhang att hon i framtiden kommer att lägga in en matta i klassrummet, dit barnen kan gå när de behöver lugn och ro.
Idén om en viloplats konkretiserades senare i processen i en av gruppernas framtidsstad, som kallades Fritidsbyen. Jag tänkte att precis som vissa innovativa arbetsplatser ger medarbetarna möjlighet att dra sig tillbaka till ett rum för meditation och vila, skulle detta säkert också kunna vara en välkommen idé för framtidens skolor.
I kreativa gemenskaper skapade barnen sina egna visioner av framtidens stadsmiljö, där kreativa gemenskaper står i centrum.
Charlotte Bøving, skådespelerska
Efter fantasiresan delade barnen med sig av sina inre bilder till varandra. Vissa barn hade mycket att berätta, medan andra sa att allt var svart. Jag betonade att vi alla är olika och att det inte finns något rätt eller fel i den här övningen. Ibland ser man något och ibland inte. Vissa har lättare för att visualisera än andra.
Med det sagt är visualisering också något man kan träna upp.
För att kunna ta del av fantasin måste man kunna slappna av och känna sig hemma i sin kropp. Känna sig trygg. Rädsla hämmar fantasin och kreativiteten. Jag känner väl till detta från mitt arbete som skådespelare.
En annan faktor handlar om hur vana barnen är vid att själva skapa bilder. Om de läser böcker eller är vana vid att få höra berättelser eller bli upplästa för, har de lättare tillgång till sin egen fantasi. Idag är det så lätt att ta del av underhållningsindustrins färdiga bilder och berättelser att vi måste träna barnens innovativa talanger genom att skapa miljöer som främjar skaparglädjen.
Barnen samlades runt ett 3–4 meter långt och 1 meter brett papper som låg utbrett på golvet. De skulle börja med att rita det de hade upplevt på fantasiresan, men också komma med nya idéer om goda gemenskaper. Läraren och jag ställde frågor om barnens teckningar och bad dem fördjupa och utveckla sina idéer samt diskutera med varandra. På så sätt blev deras individuella teckningar och idéer en del av en gemensam idésamling, som de sedan skulle låta sig inspireras av när de skapade framtidsstäderna. Deras fantasi blandades med gemenskaper som de redan kände till.
Ritningarna
Barnen ritade fotbollsplaner sett från luften och från sidan, fotbollsarenor och fotbollströjor. När jag frågade varför fotboll skulle ingå i framtidsstaden var svaren: Det är roligt att göra mål, umgås med kompisarna, uppleva att man blir bättre när man tränar, ha på sig sina fotbollströjor, träna och springa. Min känsla är att fotbollens tydliga fokus, gemenskapen och spelreglerna verkar motiverande för många, särskilt en stor del av pojkarna.
Det ritades träd i alla möjliga färger och former, små och jättestora träd. Det var helt tydligt att flera av de inslag jag hade tagit med i fantasiresan, till exempel att be dem föreställa sig sitt alldeles egna träd, lyser igenom i de första teckningarna. Det fanns träd med frukter och träd man kunde bo uppe i och inne i. Det ritades hus. Små hus omgivna av stora trädgårdar eller en simbassäng, höghus, bondgårdar och kluster av hus byggda ute på vattnet. En del ritade också hus där man kunde se in och där inredningen spelade en stor roll. Jag kunde se att det främst var flickorna som var detaljerade när det gällde färger och husets inredning, som skulle vara mysig, vacker och rymlig. Djur förekom på de allra flesta teckningarna. Vatten och strand var också dominerande. Sedan fanns det aktivitetscenter med PlayStation, tivoli, sport och matstånd. Sushi, McDonald's och godis var också genomgående matteman, men det fanns också barn som ritade ekologiska hamburgare, frukt och grönsaker, och flera var upptagna av att djuren inte skulle ätas.
Gratis pengar och gratis mat var ett tema som återkom gång på gång. Jag tolkar det som ett behov av att ha tillräckligt och att pengar inte ska vara ett hinder för att kunna utvecklas. Kanske påverkas detta också av den rådande inflationen, som barnen säkert märker är ett ämne som väcker oro i många familjer.
Efter teckningsbrainstormingen var det dags för stopdans, varefter de fick snacks och något att dricka. Det var uppskattat. Tävlingsmomentet och kroppens energi kom till sin rätt, och smaklökarna och den lilla hungern tillfredsställdes.
Därefter delades barnen in i grupper om 3 till 5 personer. Uppgiften var att enas om tre idéer från idébanken och börja skapa sina städer. De hade följande material till sitt förfogande: lera, magnetiska byggsatser, Kapla-klossar, stenar, silkespapper, LEGO, grenar, arkitektur- och trädgårdstidningar att klippa ur m.m.
Städerna
Städerna var mycket olika, men hade också gemensamma drag tack vare samma byggmaterial och den gemensamma idéparken.
Fotbollsplaner ingick i otaliga kombinationer. Djur var också välrepresenterade, liksom vatten i alla former: sjöar, hav, badstränder, simbassänger och moln. Många hade aktiviteter på vattnet och hus som låg precis vid vattnet eller ute på vattnet. Det fanns dröm-moln, transport-moln och magnetiska moln. Magiska träd som gav energi och liv åt städerna. När vi frågade om trädens magi berättade barnen att idén hämtats från Avatar-filmerna, där naturens välbefinnande är nära förbundet med livet för människor och djur. Det fanns tältplatser och lägereldsplatser. Det fanns många sportaktiviteter, men också viloplatser och mysiga små kaféer. Det fanns en skola som var uppbyggd som ett fritidscenter fyllt med aktiviteter, men som också hade en drömhörna.
Jag anser att vi som vuxna bör fundera över vad fotbollsplanerna kan bidra med och om vi kan hämta inspiration från fotbollen i vår stadsmiljö och vår stadsplanering. Vad är det som de färgglatt inredda flervåningshusen ger oss för positiva känslor? Varför är djuren så starkt representerade? Vad ger närheten till djur? Hur kan vi inspireras av barnens hus och aktiviteter på vattnet? Vad betyder umgänget med familj och vänner och hur kan vi utforma en stad med utgångspunkt i gemenskap?
Varje grupp skulle ge staden eller platsen ett namn och presentera den för de andra, så att både barn och vuxna kunde ställa fördjupande frågor.
Till slut samlades alla i en ring och barnen ombads att säga något om vad de tyckte hade varit mest spännande eller roligt under aktiviteten. De flesta svarade att det var roligt att skapa och bygga drömstaden. Och förvånansvärt många tyckte att fantasiresan, som vissa kallade meditation, var spännande. Stoppdansen nämndes flera gånger – och de gratis snacksen. Vissa nämnde gemenskapen och en person kommenterade att det var en bra upplevelse att kunna tänka över vad man gör innan man gör det (det vill säga tid för reflektion).
Och så var det barnet som uttryckte sig så här: ”Det är skönt att veta att även barn har rättigheter. Att man själv får bestämma hur ens värld ska se ut och att man får fylla den med färger. Att den inte är fyrkantig.”
Lärarnas reflektioner
- Vissa grupper är väldigt kreativa och tänker UTOPISKT. Andra bygger bara något som redan finns. Det beror på om de är bra på att tänka ”utanför boxen”.
- Denna gemenskap kännetecknas av att barnen tycker om att samarbeta.
- De har trevligt medan de arbetar.
- De pratar med varandra och arbetar tillsammans.
- De mår bra.
- Det finns stora skillnader mellan grupperna; de grupper som klarar sig bra har en god kommunikation.
- Jag har blivit överraskad över att pojkarna och flickorna kan samarbeta.
- Det var roligt att se dem spela på bortaplan.
- Barnen är upptagna av uppgiften.
- Barnen bryr sig om varandra.
- Stämningen är god.
- Alla är med.
- Alla ritar – pratar med varandra – det finns ett gemensamt fokus.
- Barnen är glada och mår bra – de är också lite blyga, så de busar.
- Samarbete, kreativitet och innovation.
- De lär sig att sätta ord på sina idéer och utveckla dem.
- Att välja och vraka.
- Prioritera tiden och slutföra projektet.
- Lära sig att ta till sig andra och deras idéer.
